Koldioxidbudget

Parisavtalet är ett internationellt avtal under FN, kopplat till klimatkonventionen.

I Parisavtalet har FNs länder förbundit sig att tillsammans säkerställa att världens temperaturökning håller sig väl under 2 graders uppvärmning, och siktar mot 1,5 grader Celsius, samt att stödja de som drabbas av klimatförändringarnas effekter.

Avtalet trädde i kraft den 4 november 2016 och godkändes av Sverige den 13 oktober 2016 (Prop. 2016/17:16).

Att använda sig av koldioxid-budgetar kan vara ett sätt att tydliggöra en del av vad som krävs för att uppnå detta mål och vad som är Tranås kommuns roll i arbetet med detta.

Film naturvårdsverket – ”Vad är parisavtalet?” Länk till annan webbplats.

Klimatkrisen är ett faktum och Tranås, liksom alla andra kommuner, regioner och länder, behöver ta sitt ansvar för att begränsa klimatpåverkan.

Tranås kommun har ställt sig bakom länets klimat- och energistrategi, som bygger på visionen att Jönköpings län år 2045 är ett så kallat klimatsmart plus-energi län. Det innebär att vi dels är självförsörjande på förnybar energi och samtidigt bidrar till energiomställningen via ett överskott.

Strategin har följande mål:

• Senast 2045 är de totala utsläppen av växthusgaser från Jönköpings län lägre än 1 ton per invånare och år.
• Senast 2045 producerar Jönköpings län mer energi än vi använder. Energin vi producerar är förnybar och mängden är minst 10 000 GWh/år.

För att uppnå de utsläppsminskningarna krävs omfattande åtgärder, både inom de områden som kommunen har rådighet över och i andra sektorer. Därför måste vi arbeta tillsammans!

En koldioxidbudget har ett tydligt fokus på ackumulerade (samlade) utsläpp.

IPCC, Internationella klimatpanelen, gör globala koldioxidbudgetar. Nu finns på samma sätt både nationella och regionala koldioxidbudgetar, som utgår från den globala.

Metoden för att räkna fram koldioxid­budgetar bygger på vetenskapligt granskad forskning. En koldioxid­budget åskådliggör det återstående utsläppsutrymmet, för att undvika en viss nivå av uppvärmning.

Ett antal kommuner och regioner i Sverige har tagit fram egna koldioxid­budgetar med hjälp av en metod från Uppsala Universitet, som nu drivs vidare av det icke vinstdrivande företaget Klimatsekretariatet. Det är denna metod Tranås koldioxidbudget utgår från.

De utsläpp som uppkommer av vår konsumtion av olika varor, som uppstår i Sverige och i andra länder, är inte medräknade i koldioxidbudgeten. Dessa utsläpp bör minska i samma utsträckning som de lokala utsläppen.

Syftet med en koldioxidbudget är att tydliggöra de utmaningar vi som geografisk kommun står inför när det handlar om att uppnå Parisavtalet.

Sveriges Klimatmål anger att vi ska vara koldioxidneutrala senast år 2045. En koldioxidbudget bygger på vetskapen om att koldioxidutsläppen ackumuleras i atmosfären under många hundra år, och att det därför är de sammanlagda utsläppen över tid som är centrala.

Enkelt uttryckt har vi en sammanlagd pott som vi varje år knaprar på och ju mer vi släpper ut under ett år, desto mer drastiska minskningar måste vi göra åren därpå.

Om utsläppen ligger kvar på samma nivå som idag kommer Tranås koldioxidbudget att överskridas om 7 år. Idag sker våra största koldioxidutsläpp inom de fyra sektorerna: Inrikes transporter (21 000 ton), Utrikes Sjöfart (13 000 ton), Arbetsmaskiner (6 330 ton) och Utrikes flyg (4 865 ton). Sjöfart och flyg fördelas över alla kommuner i Sverige i förhållande till storlek. Konsumtionsutsläppen är inte medräknade i budgeten.

Koldioxidbudgeten behöver revideras regelbundet för att ta hänsyn till hur mycket vi släppt ut tidigare.

En koldioxidbudget är ett verktyg för att åskådliggöra återstående utsläppsutrymme av koldioxid. Enligt beräkningarna behöver Tranås kommun minska våra utsläpp med 12 procent per år för att lyckas leva upp till vår del av Parisavtalet.

Kommunerna har en viktig roll i klimatarbetet, för att med resurser och olika åtgärder minska utsläppen av växthusgaser.

En koldioxidbudget ger inget facit på vad som behöver göras för att begränsa koldioxidutsläppen i den omfattning som krävs. Dock blir den en grund att luta sig mot i övriga utredningar och beslutsprocesser, då koldioxidutsläppen är en så pass viktig faktor.